Vem skulle ha trott att jag skulle bli en ”bonde”?
Jag gjorde som de flesta andra av mina klasskamrater i gymnasiet. Jag skaffade en ”bra” utbildning och fick ett bra jobb, som skulle följas av vidare utbildningar och flera andra bra arbeten. Pauser i arbetslivet hade jag när jag fick barn och var barnledig, samt utbildade mig inom komplementär hälsa och arbetade ett tag som egen företagare, vilket jag ändå inte kunde leva på här på landsbygden där jag bor. Att vara egen var både bra och dåligt, jag älskade att rå över min egen tid och arbeta hemifrån. Den ekonomiska biten var dock osäker och man visste inte från en månad till den andra om man skulle ha tillräckligt med inkomster. Trots det bor det nog en frihetsälskare inuti mig.
Ja vem skulle ha trott att jag skulle bli bonde. `Inte mina föräldrar, inte mina barndomsvänner, inte mina syskon och knappast jag själv heller. Nu är jag ju faktiskt egentligen inte en bonde. Jag leker bara bonde lite så där entusiastiskt vid sidan att mitt arbete. Bonden behövs. Jag finner ett visst nöje att kalla mig bonde, inte månskensbonde, utan solskensbonde. Solen skiner alla dagar som bonde. Nä, där skojade jag allt. Men åtminstone får man vara väldigt mycket utomhus, i solsken också, och i allt för mycket solsken, till exempel när man höbärgar.
Ja det där med otippad. De flesta vet knappast om mina bonde-tendenser. Jag har haft lyckan att ärva ett gammalt hus från slutet av 1700-talet med tillhörande drygt 1,5 hektar tomt samt diverse uthus. Steget är inte allt för långt till att börja med något slags djurhållning. En stor gårdstomt som den här, med vildmark både här och där, kan man inte hålla efter själv med gräsklippare och trimmer. Endast betande djur klarar av att hålla landskapet öppet på ett tillfredsställande sätt.
Jag har i litet olika repriser haft (mjölk)getter, lappkor och får, i små mängder. En del av processen för mig som otippad bonde har varit att fundera ut vilket eller vilka djurslag som passar oss och vår gård.
Jag bor på gården med min man. Barnen är utflugna och vi får själva bestämma över vår fritid utöver våra lönearbeten.
Hur jag har kommit på tanken att skriva en blogg, jag som är så förtegen med mitt privatliv i allmänhet och djuren i synnerhet tänker nu skriva en blogg. Kanske därför att jag älskar att skriva, och kanske för att någon blir hjälpt, uppmuntrad och inser att det kanske inte är så svårt att själv bli en otippad bonde. Och kanske för att jag vill lätta på myten att allt måste vara så perfekt, gräsmattorna klippta med nagelsax, alla bärbuskar plockade, syltade och saftade på hösten och grönsakslanden rensade på minsta obehörigt ogräs.
Välkommen att kika in i min värld där fåglarna äter över hälften av bären, grönsakslandet härbärgerar tusen tistlar (när jag inte förmått att rensa bort dem för vart skulle då humlorna ha tagit vägen) och många äpplen går direkt in i kretsloppet och blir ny jord. Det går med mer och mindre. Mindre jobb och perfektion och mer livsglädje, passion samt tillåtelse att misslyckas. Gör inte som jag utan hitta din egen väg och det som passar dig, om du tilltalas av att själv vara en otippad bonde.