Tidigare har jag tyckt att det är rätt äckligt, på ren svenska, att de trampar vindruvor som ska bli till vin. Det var innan jag mosade saften ur tio liter Zilga vindruvor med gaffel i en tätmaskig sil. Nu förstår jag varför de trampar vin. Det skulle jag också göra, om det var någon idé att trycka ner fötterna i en fylld tioliters hink.
För er som inte känner till Zilga vindruvor kan jag berätta att det är en superhärdig vindruva från Sibirien som klarar köldtemperaturer långt under -30 grader. Av egen erfarenhet kan jag säga att den klarar snöfria vintrar, en meter tjockt snötäcke, regniga vintrar, omväxlande varma och kalla vintrar, ja den klarar vad som helst. Även att bli fullständigt vanvårdad, obeskuren och omgiven av ogräs. Ogräset har för övrigt inte en chans där Zilga breder ut sig. Zilga är en överlevare. Det syns också på de rikligt tilltagna kärnorna i druvan. Zilga är helgarderad med fyra enorma kärnor. Själva druvan, är väl det enda Zilga snålar med. Inget onödigt tjafs, det är överlevnaden som räknas. Fruktköttet omgärdar de fyra kärnorna med si så där en och en halv millimeter till godo.
Likväl är det en glädjande syn när de små daggigt lila druvorna i rejäla klasar träder fram i september. Fåglarna är också förtjusta. Fördelen som fåglarna har i jämförelse med människor, är att fåglarna vet exakt när druvorna är mogna. Då är de framme och hackar i druvorna och det blir bråttom att skörda.
Vad gör man då med tio liter små, kärnspäckade druvor. På nätet läser jag att man kan pressa ur saften med en gaffel i en finmaskig metallsil. Det är en vacker höstdag så jag bär ut druvhink, tioliters kastrull, metallsil, gaffel, sked, träslev, ifall det skulle gå bättre med något annat verktyg. Det gör det inte. Inte heller med gaffeln. Med vindruvssaften sprutande runt händerna mosar jag druvorna med gaffeln i silen. Inom kort kladdar också silen fast, den skulle ju vara finmaskig, trots att druvkärnorna är 3-4 mm långa. Saften letar sig med stor möda genom silen.
En och en halv timme senare, halvvägs ner i min tioliters hink med druvor, igenkladdad sil som inte släpper igenom druvsaften och bortböjd gaffel förstår jag att de trampar druvor. Jag pressar raskt saften ur resten av druvorna med det näst bästa efter fötter. Mina bara händer.
Senare på kvällen dricker vi råsaften väl kyld. Det måste tillstås, den är så utsökt att slitet med pressandet.redan samma kväll är glömt. Undras om någon skulle vilja donera en hink med Zilga druvor.
Lämna ett svar